Jag skrev dagbok flitigt när jag var liten.

Det är ju väldigt kul att ha såhär i efterhand...

Eller hade kunnat vara väldigt kul - om det inte hade varit för att alla inlägg är fullkomligt innehållslösa. 

Låt mig ge ett exempel - 4 Mars 1997 (jag var alltså 9 år, nästan 10):

"Idag har jag varit i skolan.

Vi har haft gymnastik, det var ganska roligt.

Sen slutade vi och gick hem.

Hemma åt jag UTE för jag tyckte att våren är här.

Sen gav jag Spider [min kanin - mycket intelligent att döpa en kanin till Spindel...] mat och tog ut honom, sen in igen.

Sen gick jag till Linda där åt vi en glass.

Sen gick jag hem då kom mamma hem.

Vi åt köttbullar.

Sen tittade vi på teven.

Sen borstade jag tänderna.

Nu är klockan 4 över halv 10"

Och för att visa lite på variationsrikedomen:

27 Mars 1997

"Idag har jag haft rytmik.

Sen hade vi elevens val jag fick ta hem min häst.

Sen slutade vi.

Hemma åt jag lite.

Sen gav jag min kanin mat.

Sen kom Emma ner vi lekta med min kanin.

Sen skulle hon hem.

Då kom mamma hem då åt vi fredagsmat.

Sen duschade jag och borstade tänderna.

Nu är klockan halv 10"

- vakna

- äta

- skola

- hem

- äta

- leka/arbeta

- äta

- sova

Vädigt roligt är också hur saker som faktiskt är viktiga - typ som att morfar dött - också nämns helt mekaniskt i vakna-äta-skola-hem-äta-sova-rytmen.

"Sen kom mamma hem och sa att morfar hade dött. Sen åt vi lövbiff"

Utan en tillstymmelse till känslosamhet.

Ganska psykopatiskt...

Men - det finns hopp.

Ty av någon anledning skrev jag alltid ner dessa fullständigt urtråkiga saker på höger sida - vänster sida å andra sidan fylldes med anekdotiskt sjuka saker som faktiskt kan vara lite småkul och avslöjande.

En gång hade jag, exempelvis, fastnat för ett suddgummifodral som jag därmed tejpat fast på sidan, med texten:

"den här lapen sat på mitt sudd"

En annan gång hade jag hittat en kedja under dagen, men dessvärre tappat bort den. Men frukta icke - ty då målar jag istället en kedja på ett papper som jag sedan klipper ut och tejpar fast.

Så många viktiga små saker. Kedjor är kanske viktigast av allt.

Att inte kunna sova måste vara ett straff från helvetet. Och det värsta är, att sömnproblem smittar. Det var så det började. Och det är just så skiten nu kommit tillbaks - efter en paradisisk period av god, underbar, ostörd, fantastisk sömn.

När en person som står mig närmre än någon annan för några år sedan drabbades, och inte måttligt, utan SÅ IN I HELVETE SVÅRT, det var då min paranoida hjärna också kom på tanken att - "jaha, det finns alltså en möjlighet att man inte somnar, det var värst..." - och så var ekorrhjulet i rullning. Sömnen är spårlöst försvunnen, ersatt av ångest och rädsla.

Vad få personer, i synnerhet psykologer, förstår, är att sömnproblem inte har ett jävla skit att göra med att man ligger och grubblar, eller har ångest över något. Problemet är, snarare, problemet i sig - problemet är att man inser att det finns en möjlighet att sömnen inte kommer, att sömnen inte är något garanterat, att sömnen inte låter sig kontrolleras eller påkallas.

När man väl insett detta, så börjar man uppleva det. När kvällen närmar sig kommer ångesten. En ångest som inte rör någonting annat än just denna möjlighet - möjligheten att sömnen uteblir. Sängen förefaller väldigt skrämmande: den blir rädslans och orons hamn - man vet att man i sina desperata försök att komma till sömnens land kommer ligga och vrida sig där, i timmar, livrädd, och med ständigt tilltagande hjärtrytm.

Sömntankar börjar komma. Konstiga drömlogiska tankar, idéer och bilder. Men man får syn på dem - "oj!, underbart - sömnen är på gång, yes!", och i samma stund som man får syn på sömnens inträde så förstör man den med sitt vakna identifierande av den. Sömnen var på väg, men det vakna sinnet såg den, och jagade bort den. Och så fortsätter det. I många, fruktansvärda timmar, tills man är så rädd att det enda man vill är att natten skall vara över - så att man slutligen får lov att lämna kampen mot vakenheten, för att istället ge efter för den.

I natt låg jag sådär i låt säga, 3-4 timmar, tills jag tvingades bort från sänghelvetet och ned till TV:n. Stargate SG-1 och Survivor. Program som med tanke på de tillstånd jag vanligtvis ser dem i - total ångest - är fullt förknippade med obehag.

Har man tur så lugnar TV:n en aning, hjärtrytmen saktas ned, de uppiggande hormoner hjärnan skickat ut i förberedelse på flykt jämnas ut, och man vågar slutligen ta sig an ett nytt försök.

Vid 5-6-tiden lyckades jag komma in i en orolig sömn. Och väl vaken sörjer jag nu den lyckliga tid av god sömn som nu hör till historien. Tanken på ikväll skrämmer mig.

Hade jag bara stannat hemma igår hade detta aldrig hänt..

Jag skall inte klandra någon annan än Gud - men det räckte att en god vän nämnde sina sömnproblem under gårdagen, och mina fick nytt liv. Så lite behövs det. Det behövs ingen depression, ingen allmän oro, ingen allmän ångest - bara insikten att det finns en möjlighet att sömnen inte kommer, och en rädsla för att den inte kommer komma. Ett tanke-frö och allt är kört.

Så jävla glad är jag för tillfället. Älskade sömn, jag saknar dig.

Saxat från ett helt seriöst inlägg på Helgon.se

"Jag har alltid haft problem med att sköta mig och så  

men min intelligens har alltid varit fläckfri".

Fläckfri intelligens alltså.

Ok...

Det var fan inte illa.

Grattis vännen, grattis!

Jag antar att man snart kommer få se dig jämte namn som...

Foucault

Adorno

Merleau Ponty

Deleuse

Derrida

och... varför inte - Platon?

Dessutom skulle herrarna bakom dessa stora namn knappast våga sig på att påstå att deras "intelligens är fläckfri"...

Vilket innebär -  du kommer klå dem alla!

Go for it girl!

Men...

En fråga återstår:

- Kan intelligens vara befläckad?

Talar man inte, snarare, om högre resp. lägre intelligens?

Om intelligens i skala?

Hur fan ser en befläckad intelligens ut?

På vilket sätt är den smutsig?

Har man en smutsig intelligens om man, låt oss säga...

TALAR OM INTELLIGENS I FEL TERMER, och, exempelvis...

påstår att den kan vara BEFLÄCKAD?

Vem vet, vem vet...

Nu återgår i alla fall jag till mina auberginer.