Jag kom nyligen att fundera på snällhet, på snällhet som blir till hemskhet, på snällhet som en dygd, på snällhet som en ofarlighet. Är det bara jag, eller har ordet "snäll" allt mer börjat användas för att beteckna något negativt? En konstutställning kan vara "snäll" - men det innebär då inte att den är givmild eller duglig: det innebär istället (som alla vet) att den är menlös, grå, platt, tråkig. Att den inte utmanar och således inte ger något.

Därför googlade jag, nu nyss, på ordet "snäll" - och såg till min stora förvåning att det tredje sökresultatet bestod i frågan "Är du för snäll?". Snällhet som problem alltså, som last - eller till och med som sjukdom, som psykisk störning. På sidan listas "symptom" på denna märkliga åkomma. Bland dessa finnes att den sjuke förmodligen finner att vänner och bekanta inte visar uppskattning, hur snäll man än är, att de tar en för givet, att man ger alla allt men sedan  "inte ens blir bjuden på inflyttningsfesten". Är det bara jag som frågar mig: Ligger verkligen problemet hos den snälle? Är det verkligen den sällle som är "sjuk"?

Ja, jag vet: det handlar om måtta, om lagom, om rim och reson. Alltid är det så. En värld av total snällhet, av total uppoffring, av total undergivelse inför varann, skulle vara en våldsam, tam, låst värld - utan öppning till förändring, utveckling, fortskridande, nyskapande. Det vore en förstelnadhet, vek och blek. Men denna idé om extrem snällhet som sjukdom, ja, den är ändå märklig. Man anar en ny våg eller tendens bakom kulisserna: individen skall vara stark och försvarare av sig själv, stolt bärare av stor integritet, bärare av vilja till självförädling och egen vinning, av ickeuppoffran. För det vore ju hemskt, väldigt hemskt, om vi gav upp våra jag för andra, om vi slutade kretsa kring våra egon och vår egen jakt på lycka, för att istället gå upp i någon annan. 

Jag tänker på idén om att Gud eller Den Andre uppenbarar sig eller lever i den mellanmänskliga relationen, i relationen mellan ett Du och ett Jag, och jag undrar om denna rädsla för att gå upp i någon annan bottnar i en rädsla för något ickesekulärt. Lämna inte dig själv, sätt inget högre, var din egen herre. Den som stör detta måtto mest och starkast, än idag, är Barnet. Och så har även föräldrarna börjar gnälla över att "Jag har ingen tid för mig själv, numera. Jag har tappat bort mig själv, numera. Jag är inget annat än förälder, numera". Man sörjer ett förlorat jag. Och att leva genom barnet, att sätta barnet framför, att rädda barnet innan man räddar sig själv - vilken skräck! Vilken fruktansvärdhet! Vilken sjuklig snällhet! Vilken last!

Intressant nog verkar ordet "snällhet" till en början, enligt Svenska Akademins Ordbok, ha betecknat "snabbhet" (jmf tyskans schnell) och "duglighet" eller "skicklighet".

Från duglighet till sjuklighet alltså, så kan det gå...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...