Alla inlägg under januari 2013

Av Espe - 18 januari 2013 18:34

 Om jag har dränerats på energi hakar jag mig fast, likt ett skrämt djur, vid minsta lilla gadd som sticker - och kommer snart fram till att gadden skickats till mig av vänner som ljugit och lurar mig och sitter och skrattar åt min blåögdhet i smyg. Det är min största skräck och den blir sann. Den totala dystopin blir sann, och jag undrar om det är det goda eller det onda som spelar i mig, med mig, när det här händer. Det goda för.... De nedbrytande rörelserna skulle kunna genomskåda verkligheten, om det var den de ville rå på.  Befrielse: fuck you villfarelserns bojor! Det är som om jag vore testad och nästan besegrad av Anklagaren ute i öknen. Smärtsamt, men nära något verkligt. Eller? Till sist finns det ingenting kvar, och jag vet inte om det finns någon slags sanning i den där tomheten. Är det den som är frihet? Vore den frihet om jag hängav mig åt den, fullt ut - om jag verkligen släppte taget?

        En god uppluckrande kritik. Men den frågande rösten är via rädslan groteskt förvriden och blir till sist ändå en egoism: en egoism värre än alla andra. Rösten viskar sönder murarna, utan problem, men bygger upp berg av skräck i dess ställe. Ingen vågar gå ut i ifrågasättandets frihet om det inte ändå finns någonting kvar som kan tas för givet. Det måste finnas en naivitet, en tro som känns som vetskap: annars blir friheten tidernas djupaste fängelsehåla. Och just den här hålan går inte att klättra ur. För den består av ens egna kött och blod och tanke.

Av Espe - 16 januari 2013 18:24

Igår skymtade jag något snabbt i förbifarten på Kunskapskanalen. Det handlade om naturen och hur otroligt enkla regler ger upphov till extremt komplicerade mönster eller former: och hur dessa former eller mönster i varje "fall" är lika, men aldrig - aldrig - identiska.


Fullständigt kaos (ja, på något vis, fullständigt kaos, okalkylerbart) trots det strikta grundläggande regelsystemet.


Det är förhållandena. Relationerna mellan det ena och det andra till ett femte och hundrade. Och tiden och timingen, och värmen och kylan och slumpen och tillfälligheterna. Det är rummet och tiden, framför allt, som katastroferar det annars enkla. När samma sak tycks hända två gånger: identiskt - då uppstår obehag, då upplever vi deja vu. Vi vet att det inte är verkligt. Vi vet att något är fel.


Samma medvetande kan bara vara i en tvilling åt gången. De kan inte sammanfalla. De kan inte vara samma fast delade. Vi är delade och vi relaterar till tusentals parametrar och bygger ständigt nya aldrig tidigare skådade mönster. Delad moral, delade värderingar, delad världsbild: men ingenting garanterar ett specifikt utfall.


Så.


- Varför måste allt jämt vara så jävla komplicerat?


Titta på mig med fullständigt förvånad blick och svara:


- För att spelet är sådant.



Av Espe - 8 januari 2013 23:14

Uppspänd mellan inget och inget som en fjäder. Min hjärna har fått upp en hastighet men vet inte vad den jagar. Den gör absurda djupa virvlar och glömmer att den aldrig vetat varför. Det känns i tinningarna. Ett överskott av rörelse. Nu plötsligt, med dessa nytrimmade muskler och med denna onödigt höga fart, kräver tanken något stort att jaga. Den vill ha ett bastant stycke att tugga i. Men det finns inget stort att ta tag i, och det lilla är för smått: en skymf mot en organism som blivit stark nog att ta livet av en mammut. 


Så. Just calm the fuck down.



Om bloggen


Välkomna till skrivstugan där kvasifilosofiskt pretentiöst flum är Lag, utan undantag.

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Arkiv

Gästbok

Länkar

Besöksstatistik

Kategorier

RSS

Tidigare år

BlogToplist

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skapa flashcards