Revor i väggen och endast de som råkat krympa kan ta sig igenom. Likt myran, som helt omärkligt klättrar  upp för en stolpe utan att utbrista Ave Maria!, passerar de gränsen utan att blinka. Ingenting skaver, kroppen är mjuk och lätt och glider fram som en osedd sträng av sinnet om natten, där allt är möjligt och fasansfullt.

Det är som att det som slår slint slår rätt enligt andra regler.

Huden och ögonen och skuldrorna sjunker ner i sammet. Äntligen. I en kortvarig smärtsamhet virvlar rädslan över murarnas fall bort och det som förblir eller som blir, då, är ett sinne så besudlat att det gränsar till det obesudlade; som ägnar sig åt något som påminner om ett rent betraktande. Vattnet i vallgraven har avdunstat och dalat ner finfördelat över hela landmassan; det finns inte längre något som skiljer det orimliga från det rimliga. Gurkan på tallriken är på en och samma gång gurka och lakrits, laxen har en smak av blommor. Den grå som brukade dirigera Nej! och Inte här!. Inte så!, Orimligt! har plötsligt och för evigt fått förhinder och hans piedestal översvämmas nu av nyfikna djur, paddor och tigrar, små barn och annat som kryllar runt, kommer och går, utforskar och utforskas. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hade en psyko-dagbok när hela svarta havet rasade in. Det var natt hela tiden då, jag kunde bara skriva på papper under spisen. Det fortsätter egentligen hela tiden att rasa. Svarta vågor svarta vågor. Jag förstår att Noa byggde en båt. Vissa ork...

Vad du måste göra är att ta dig in i det där blodtörstiga och märkliga området igen, så att stenarna ramlar. Det är för jävla prydligt alltsammans och alla vet att personer med hudfärgat läppstift dör av apati och av lögn. Latheten och skräcken hålle...

Det byts och avbryts och vinden som efter 7 veckors ombytligt virvlande just bestämts gör åter igen en u-sväng. Naive idiot; rörelsen går inte att kartlägga. Den glättiga sommaren gassar och man känner alla de där åren i nacken, hur man gått i knastr...

Allt rinner ut och bärgar mig i söt oreda. Jag är förutseende nu till sist och har skapat labila dammar som vägrar annat än att brista. Landet torkar ju. Och hyperventilera gärna, ju hetsigare desto bättre och all andning ger faktiskt luft. Gifflar, ...

Sönderdelaren söker upp mig och söker sönder min minsta por. En mer följsam gräsätare av något slag finns någonstans i min högra lunga, men den är nedspydd av adelsmännens frågvishet och helt enkelt förbannat äcklig vid det här laget. Vid det här lag...